Detta inlägg väljer jag att skriva på mitt modersmål, svenska.

För jag kan inte riktigt förklara vad jag känner. Jag är varken ledsen eller glad, jag är bara pirrig. Jag vill bara dit och se hur det är. Jag kan inte sitta här och undra längre, för nu börjar klockan bli alldeles för mycket och jag ska upp för att åka om flygplatsen om mindre än 3 timmar.

Det känns inte som jag ska åka iväg och ännu mindre känns det som jag ska vara borta ett år. Det bara känns på ett konstigt sätt, som att något förändras och det gör det ju också.

Nu åker jag, wish me good luck!